Igår fick Nike ett välbehövt bad. Hon var superduktig i badkaret och stod helt still och försökte bara hoppa ur lite halvhjärtat en enda gång. Nästa gång kan mamma bada henne ensam, det tror jag :)

Hon kunde också pausa på trimbordet medan fönteamet tog sig en välbehövd femminuterspaus. Helt ok att ligga invirad i handdukar och låta sig matas med tomatbitar tyckte Nike.

Efter bad kommer fön, ett faktum vi lärt oss vid det här laget. Oj vad jobbigt det var med fönandet idag. Hon ville inte stå still och allt var besvärligt tyckte hon. Jag och mamma skyllde på löpet, hon har nu löpt sedan förra söndagen.

Min bok Från valp till stjärna har kommit och mamma har börjat läsa den. Den verkar vara superbra hittills, ser fram emot en recension senare!

Hur gick det med höfterna? kanske man frågar sig, och det gick väl ganska bra. B-höfter har hon så det är ju godkänt. 

Idag var det dags för pudelpromenad eftersom det är sista söndagen i juni. Nike springer oavbrutet i typ två timmar. Efteråt är hon såhär trött:

Pust! Men jag orkar stå på benen iallafall!

Även denna gång hade det samlats en mängd pudlar med ägare vid parkeringen i Rösjön. Nike var på helspänn förstås, pudelpromenad är bland det bästa som finns. Massor av kompisar och efter en bit i koppel får man springa lös och busa med alla möjliga. Hur kul som helst!

Det är flest mellanpudlar och idag var det fyra storpudlar totalt, Nike, en svart hane och två grå tikar. Nike var vildast av alla - såklart. Vi gick en ny runda den här gången och stannade vid ett ställe där man också kunde bada om man ville. Minst, tuffast och även sötast var iallafall Ladiva, en vit toypudeltik på sex månader. 

Det är ytterst svårt att fånga fröken på bild men här är iallafall några tappra försök från min sida.

Fruktyoghurt är gott, iallafall i skogen

Den vita sötnosen bestämde sig för att dra PRECIS när jag fotade

Ett riktigt nackbett på gång!

Nike har fått en lillasyster. Uppfödaren Susanne har parat Nikes mamma Rakel med pappa Diesel i år igen, och i år blev det bara en endaste liten valp, en tik. Hon är säkert urgullig och man blir förstås lite nyfiken.

Nike längtar efter att få åka på (valp)träff och busa runt med syster Clara och brorsan Hampe, och säkert med mamma Rakel också.

Läste på Alfons blogg häromdagen om vad som kan hända på brukshundsklubb där man inte alltid tränar klickerskt. Instruktören tyckte att det var en bra idé att picka hunden i huvudet när han inte var uppmärksam på föraren. Som tur var tyckte inte Alfons matte att det var någon bra idé. Hon fick också rådet att träna ordförståelse. Vadå ordförståelse? Det känns helt bakvänt att tänka i termer av ordförståelse för hundar. Jag tror inte att de "förstår" orden, däremot kan man lära dem att koppla ett ord eller en gest eller en situation till att ett visst beteende ger utdelning. 

Bara någon dag senare i Zeldas blogg kom sedan detta vettiga citat, av Susan Garrett:

"When you correct a dog, you are actually punishing him for your poor training." 

Det ligger så otroligt mycket i det citatet! Jag håller helt med, och det är liksom helt självklart när man har kommit in i klickertänket. När jag sedan läste kommentarerna till inlägget skrattade jag högt för mig själv (där jag satt på bussen på väg till jobbet). Såhär skrev nämligen Alfons matte:

"Det var ju det jag skulle ha svarat instruktören när hon bad mig picka Alfons i huvudet! Men hon förstår kanske inte engelska... Då hade jag kunnat picka henne i huvudet! Så vet hon hur det känns att bli straffad för att man inte förstår!"

Gudrun, jag tycker att du kan lägga till att instruktören borde träna sin ordförståelse! :)

I tisdags var vi iväg och röntgade Nikes höfter. Hon var superduktig på kliniken som låg jättefint ute på landet i Upplands Väsby. Solen sken och vi satt ute och väntade på vår tur. Nike var uppe i varv och ville inte sitta still när det fanns andra hundar i närheten. Hur ska det gå på kursen? :o

Sedan fick hon lugnande och tillslut vinglade hon in till veterinären, helt groggy. Hon vägdes på en stor våg och det visade sig att hon vägde 16,1 kg. En sådan liten storpudel hon är! Sedan lyftes hon upp på bordet och lades på rygg i en trävagga. Mamma fick hålla i hennes framben och så tog veterinären en röntgenbild. Han sa att det såg bra ut och att hon inte skulle få några problem av sina höfter i vardagen, men att de inte var tiptop. Tur att vi inte har några planer på att ta valpar efter henne, då skulle man ju ha blivit ledsen...

Nikepike, vår lilla vän med krullig svans och kanske c-höfter. Ja, hon är ett litet måndagsexemplar, men världens gulligaste sådana. Skulle aldrig drömma om att byta ut henne!

Det blir inte alltid som man tänkt sig och hunden blev inte klippt i helgen. Hon får vara lite långhårig på utställningen istället. Nybadad och med nyrakad nos blir det iallafall. Hon är ju ändå inte fullpälsad på något sätt och det är ju en inofficiell utställning mest på kul.

Jag läste på Hundtränarens sida att den populära fleeceflätan redan blivit slutsåld. Jag blev alldeles inspirerad och tillverkade en egen av en svart fleecefilt som jag hade liggande hemma. Lilla vovven var tyvärr inte överförtjust i sin nya leksak som matte pysslat ihop. Attans! Får se om det går att göra den roligare.

Hemmapysslad impopulär leksak

På promenaderna har vi fått till riktigt fina inkallningar men inte när det är för mycket störningar, som jätteroliga cocker spaniels till exempel. Då är varken det godaste godiset, roliga matte eller skojiga leksaker så särskilt intressant. Idag fick mamma emotta en utskällning i skogen också efter att Nike hade valt att inte göra en riktigt fin inkallning. 

Inne har det blivit lite träning också. Den uppochnedvända plastlådan som jag använde som kloss visade sig vara lite svajig så den är utbytt mot en träbit, och vi är tillbaka på ruta noll. Idag balanserade hon också på tre ben, bakbenen i golvet och ett framben på klossen och ett framben i luften. Gullungen!

Vi har också tränat ligg. Hennes absoluta favoritbeteende inne (läs: det som alltid har belönats av oss, medvetet och omedvetet) är sitt. Mitt mål nu är att träna in ligg lika bra. Hon blir lätt uttråkad så jag får lägga band på mig själv så att jag inte lockas att träna för länge. Jag vet inte om det beror på att hon är pudel men många verkar tycka att det är ett pudeldrag. Idag blev det ett max på fyra repetioner. Belönade med ostbollar som jag kastade iväg så att hon var tvungen att resa på sig. Tränade i matsalen istället för hallen för att byta miljö lite. Hon var jätteduktig och jag kände mig nöjd att jag följde min (icke nedskrivna) plan. I pauserna fick hon tugga på ett ben instängd i sin bur. Helt oproblematiskt även när hon blev lämnad ensam.

Inte så nyttigt hundgodis - men uppskattat. Cheez ballz går hem!

Lillhusse har tränat men inte särskilt klickerskt. Han tycker sig ha lärt in att "Fegis" betyder att hon ska lämna in leksaken. Det blir flera dubbelkommandon men fungerar halvbra. Nåja, hon ser det kanske mest som en lek. På onsdag bär det av till clinic med Eva Bodfäldt om skvaller och inkallning. Det ska bli spännande!

Lite trist med lina!

Det har hänt en del sedan sist. Nike har varit med pappa på jobbet. Det är ute på landet så där blir det lite promenader med de andra hundarna, bland annat en omplacerad border collie som kämpar för att få tillbaka självförtroendet. Nike vill förstås leka med den hela tiden men får ibland ta det lite försiktigt. Inte helt lätt att förstå för lekgalen pudelfröken alla gånger.

Jag har tagit bort stygnen efter min operation och får nu äntligen börja gå igen. Det går lite knackigt för kroppen är ovan vid att använda vänsterfoten "som vanligt". Vi tog en liten, liten promenad i skogen; pappa, Nike och jag. Hon passade på att "stämpla" min onda fot, men jag kunde inte annat än le åt hennes glädjehopp. Hon hittade en jätterolig handske (det är något visst med handskar!) som hon busade med. Sötast i världen var hon när hon hoppade upp på en sten och till hälften lade sig för att bita på vanten. Jag gjorde tappra försök att fånga det med kameran.

Hemma igen tränade vi på att borsta hennes tänder. Det är tänderna längst in som behöver mest borstning. Hon har en speciell hundtandborste, men såhär i inlärningsstadiet använder jag en vanlig tandborste som kostar ungefär en tiondel i inköp. Vi sitter på hallgolvet och jag håller fram tandborsten och berömmer när hon nosar på den eller tar in tandborsten i munnen. Hon gillar att tugga på den, så det låter jag henne göra om tandborsten kommer åt tänderna längst in. Samtidigt berömmer jag massor. Efter en kort stund tar jag ut tandborsten och hon får en liten godbit. Vi gör om igen och sedan godis på nytt.

Jag håller nu på att vänja henne vid att jag med den andra handen kan hålla i hennes nos eller om nacken på henne, utan att hon ska känna sig fångad. Hon får tugga och jag håller handen på nosen och hon får beröm och en liten godisbit. Så håller vi på. Jag har också börjat så smått att göra borströrelser med tandborsten samtidigt som hon tuggar, och det går bättre och bättre. Hela tiden tar vi det i små steg så att det aldrig blir obehagligt. 

Slutmålet är att hon ska sitta lugnt och fint medan man borstar tänderna på henne, utan att tugga på tandborsten. Vi får se när vi är där :)

Jag och mamma har också haft lite peptalk inför grundkursen som vi ska gå om två veckor hos Fanny och Thomas på Klickerklok. Man får lätt lite prestationsångest när man läser andras träningsbloggar på nätet. Vi är ju inte alls så där duktiga! Och trots att Nike är över ett år gammal så har hon inte tillnärmelsevis lika mycket på plats i träningen som "alla andra" man läser om. Målet med kursen för oss är att få råd och inspiration att fortsätta träningen med Nike, och förstås att ha roligt tillsammans med vår hund. Hoppas att det räcker.

Det är iallafall bestämt att det blir utställning den 15 maj. Inplanerat finns också bad, fön och klippning nu till helgen, och förstås det obligatoriska badet innan utställningen. Uppfödaren har lovat att visa henne i ringen. Det blir bra miljöträning för Nike och dessutom kan vi köpa ett nytt koppel till henne eftersom hon tuggade av kopplet idag i ett obevakat ögonblick! Den lilla marodören! Man trodde väl aldrig att koppel skulle bli en förbrukningsvara. Å andra sidan var det mycket vi inte trodde om oss själva innan vi fick hem trollet. Mer om det någon annan gång.

Avslutningsvis några fler bilder från dagens korta men uppskattade promenad.  

Mums vilken rolig handske!

Titta matte, jag gör flera trick samtidigt!  

Här ligger en liten fröken och vilar. Bilden är från september förra året.