I söndags var det så dags för Nike att trippa iväg till frisören, men i detta fall var det den mycket hängivna frisören som kom farandes hem till Nike. Vissa har det bra!

Innan spektaklet började såg hon ut såhär. Tovmonster!

Så fort hon såg trimbord och trimväska insåg hon att nu var det något på gång. Genast ställde hon sig på bakbenen och la båda sina vackra, men LURVIGA, framtassar på trimbordet. Matte, får jag komma upp snart?

Den här bilden är det knappt att man vågar visa... men jo, hennes tassar såg verkligen ut såhär!

Ja! Det fick hon. Vi inledde starkt med att klippa ansiktet, något som går bättre och bättre för varje gång. Vi tar det lugnt och försiktigt med mycket beröm och godbitar, och således tar det lång tid men orsakar ingen oro eller rädsla hos lilla vovven.

Nyklippt nos!

Efter detta moment var det dags för badet. Vad duktig hon var! Stod helt still i badkaret och mamma behövde knappt hålla i henne. Snart kanske frisören kan komma direkt till en nybadad hund? Mängder av balsam tog jag för att försöka mildra tovbildningen. Pust! Är ni aldrig klara? undrade Nike.

En lockig vinthund? 

Efter två timmars fön av den i mitt tycke långa pälsen, som ändå är ljusår från en utställningspäls, tog vi en välförtjänt fikapaus.

Nyfönat fluff!

Därefter var det dags för klippandet. Det tog också superlång tid. Mammas tes är att jag inte var lika drastisk som förra gången utan började med småpillet för tidigt. Jag är böjd att hålla med.

Nike skötte sig finfint. Frisören drabbades emellanåt av prestationsångest och slutade till sist mest av utmattning. Orkade inte ens ta några efter-bilder, vilket också berodde på att jag inte tyckte att jag blev helt klar. Nike var glad över att äntligen få komma ner från bordet och rusade upp på övervåningen för att kolla att alla var kvar. Det var de. Hon rusade ner och blev överlycklig av att träffa oss igen. Genast åkte saxen fram. Åh typiskt! tänkte Nike, men stod trots allt snällt stilla.

Så kan det gå när frisören även råkar vara perfektionist. Nu är hon kortklippt även om jag tyckte att det blev snyggare förra gången. Men man lär så länge man lever! Ska försöka boka in en privatlektion hos Stina snart igen tror jag :)

En efter-bild från dagen efter. Nike är glad! Frisyren ser man inte så mycket av, varken det som blev bra eller det som blev dåligt... 

Efter en låååång stund på trimbordet

Pudel innebär pälsvård. Pälsvård är roligt, iallafall de delar som innefattar klippmaskin och sax. Att forma en frisyr och klippa fram en vacker pudelfröken av en ulltott, det är riktigt roligt. Innan dess måste man klara av bad och fön, vilket är lite mer jobbigt än roligt. Och, innan man kan bada måste pälsen vara tovfri, så det måste borstas och kammas och kardas och redas ut. Det är faktiskt ganska tradigt.

Om man är duktig så badar man varannan eller var tredje vecka och så klipper man varannan gång, helst då en gång i månaden. Att bada, föna och klippa tar ca sju-åtta timmar allt som allt, och man måste göra allt på en gång. Alltså tar det sin lilla tid och måste planeras. När man har en nyligen opererad fot är det svårt att få till den där klippningen... Senast vi klippte Nike var dagen innan min operation vilket snart är två månader sedan. Tyvärr är det också senast vi badade henne. Nu är hon ett tovtroll vars päls är mer smutsgrå, gräsgrön och förgätmigej-blå än kolsvart.

Pust! Jag ser inte fram emot att först reda ut alla tovor, men jag ser fram emot att få klippa henne! Förra gången började vi såhär:

Lilla fluffet

och slutade såhär:

Snygg hund, fult foto :)

Läromästaren i den svåra konsten att klippa pudel heter Stina och bor utanför Uppsala. Hon har fyra vackra pudlar och en ängels tålamod. :)

Förra helgen var det pudelpromenad ute i Täby och Nike var överlycklig. Hon sprang oavbrutet och lekte med Bonzo och Otto, de två andra storpudlarna som var med. Såhär glad kan man vara - och det smittar av sig, eller hur!?

Fullt ös medvetslös!