Jaha, nu har Nike fått en egen plats på det världsomspännande datanätet internet. Välkommen, du som har hittat hit! 

Nike är den vackraste och kanske minsta storpudeln som finns. Tyvärr är hon inte min utan mammas hund, men planer finns på att skaffa egen pudel nästa sommar. Tills dess engagerar jag mig helt och fullt i Nike! Det hon älskar allra mest är att springa det fortaste hon kan, och inte sällan får hon ett litet pudelfnatt och rejsar sönder rabatterna i trädgården. Nike är klickertränad från start, och lever ett liv utan tillsägelser och hårda ord. I bloggen blir det rapporter om klickerträning och annat som händer i en liten pudels liv.

Igår var vi på hundcaféet Himmelska Hundar och fikade. Nike lekte med en gullig tik av okänd ras, en chinese crested-fröken som var lite blyg och en storpudelhane som var minst sagt påstridig. Innan dess var mamma ute med henne i skogen. Jag fick inte följa med för jag kan inte gå med min nyopererade fot. Suck! Mamma fick i uppgift att träna Nike på att leka med störningar i närheten och det hade gått bra enligt rapport.

Igår tränade vi också på att stå på en kloss (eller tja, uppochnedvänd plastlåda) och baktasstarget. Framtasstarget är hon superduktig på och jag har börjat lägga på kommandot "fram". Däremot har hon väldigt dålig koll på vad bakbenen gör, det känns som att hon kanske är lite rädd om baktassarna också. Vi får se om baktasstarget är en bra lösning för att få till att stå i en låda. Där har vi fastnat, hon sätter frambenen fint i lådan, men baktassarna vill inte komma med. Om jag inte belönar bara framtassarna blir det mest promenad genom lådan, och jag lyckas inte få henne att stanna i den. Hmm...

Fick mail från uppfödaren också som tyckte att vi skulle ställa ut henne på Pudelns Dag i Uppsala. Vi får se hur det blir med den saken, jag kan ju knappast visa henne själv med tanke på min fot och mamma är inte så intresserad.