Efter en låååång stund på trimbordet

Pudel innebär pälsvård. Pälsvård är roligt, iallafall de delar som innefattar klippmaskin och sax. Att forma en frisyr och klippa fram en vacker pudelfröken av en ulltott, det är riktigt roligt. Innan dess måste man klara av bad och fön, vilket är lite mer jobbigt än roligt. Och, innan man kan bada måste pälsen vara tovfri, så det måste borstas och kammas och kardas och redas ut. Det är faktiskt ganska tradigt.

Om man är duktig så badar man varannan eller var tredje vecka och så klipper man varannan gång, helst då en gång i månaden. Att bada, föna och klippa tar ca sju-åtta timmar allt som allt, och man måste göra allt på en gång. Alltså tar det sin lilla tid och måste planeras. När man har en nyligen opererad fot är det svårt att få till den där klippningen... Senast vi klippte Nike var dagen innan min operation vilket snart är två månader sedan. Tyvärr är det också senast vi badade henne. Nu är hon ett tovtroll vars päls är mer smutsgrå, gräsgrön och förgätmigej-blå än kolsvart.

Pust! Jag ser inte fram emot att först reda ut alla tovor, men jag ser fram emot att få klippa henne! Förra gången började vi såhär:

Lilla fluffet

och slutade såhär:

Snygg hund, fult foto :)

Läromästaren i den svåra konsten att klippa pudel heter Stina och bor utanför Uppsala. Hon har fyra vackra pudlar och en ängels tålamod. :)

Förra helgen var det pudelpromenad ute i Täby och Nike var överlycklig. Hon sprang oavbrutet och lekte med Bonzo och Otto, de två andra storpudlarna som var med. Såhär glad kan man vara - och det smittar av sig, eller hur!?

Fullt ös medvetslös!